Genrep

Klockan är 06.41. Lördag. Lidingö. Swedish housemaffia rockar. 20 km.

Nu kör vi!!

Ägd. Blodiga svettiga tårar.

Jag tror, eller kanske inbillar mig att alla som idrottar och försöker sig på en maxprestation utifrån sina egna förutsättningar emellanåt seriöst överväger varför man gör det. Varför har vissa, för det är verkligen inte alla som har behovet av att "äga sig själv" som en kollega så fint kallar det, behovet att utmana sig själv och tänja på sina gränser? Nu menar jag inte extremäventyrare, utan vanliga tomtar som mig själv som nästan börjar lida av en mental tristess om inte saker och ting sätts på sin spetts titt som tätt.

När jag tidigare tävlingsred på en lagom medioker nivå var det det enda jag kunde tänka på. Det blandades med förtjusning, längtan, adrenalin, total lycka till grov ångest och illamående. Men jag älskade varje sekund! Nu söker jag efter samma känsla. Överallt. Maniskt. Jag kan komma på mig själv att tävla mot en helt okänd person i rulltrappan. Om vem som kommer först upp ja.

Så att göra En Svensk Klassiker kändes självklart. Det är bara att bita i det sura äpplet och köra! En utmaning definitivt, men borde ju vara klart genomförbar. Allt går om man bara vill det tillräckligt mycket, något jag levt efter så länge jag kan minnas. Inte för att äga mig själv, utan för att se hur mycket man faktiskt klarar av och för att känna sig riktigt stark (och stolt).

Imorse dock, uppe med tuppen, härjandes i Mördarbacken med Rutger (och kopplet). Just nu är det full fokus på backar, upp som ner och bli så stark det bara går i de momenten. Så på väg ner i full rulle, långa steg framåtlutat enligt experternas tips trasslar koppelhel**** in sig i vänsterfoten och jag dundrar i backen som ett litet barn. Att känna sig ägd har fått en helt ny innebörd för mig. Blod svett och tårar sprutade ut likt Sailor Moon (gråtande tjej i barnprogram).

Så, jag inser att ibland känns det sjukt hopplöst och man frågar sig varför??! Då säger jag som Zlatan. Vinnaren är inte den som bäst när det går bra utan den som reser sig flest gånger från en motgång.

Drömfrukost

Frukost är enligt mig det bästa målet på dagen. Man är hungrig som attan och allt smakar underbart gott. Jag är dock noga på vad jag stoppar i mig för att få en så bra start på dagen som möjligt. Självklart vill jag få i mig både protein, fett och kolhydrater för att ladda energidepåerna och hålla en jämn blodsockernivå. I regel slarvar många med proteinet som bygger upp kroppen och mättar bra.

Frukostproteinet hittar du i ägg, keso, kesella, ost och en lägre andel än de tidigare nämnda, i fil, yoghurt och mjölk. Och till kolhydraterna. Beroende på aktivitetsnivå / träningsmängd per vecka behöver vi olika mycket. Personligen tycker jag bär är en optimal källa. Sockerhalten är låg, fiberandelen hög, de är fullproppade med vitaminer och antioxidanter, söta och goda och inte minst en vacker syn för ögat :). Numera är utbudet även mycket mer varierat. Du kan hitta allt från klassiska hallon till exotiska mixar i frysdisken. Enkelt att förvara och ta med!

Ost ex har en hög andel fett, men mättat fett. Ingen fara i en lagom mängd men jag skulle rekommendera att fokusera på att få i sig fleromättat i högre andel ex från frön och nötter. Mina favoriter är naturella valnötter, cashew å pumpafrön. Mums! Släng på lite kanel så blir det ännu piffigare.

Gillar man inte att äta frukost har jag tips på en grym smoothie som är lite av en favorit bland vänner och klienter. Recept är på ingång :).

Mjölkaos

Läser man i media står ordet ballongmage x antal gånger. Vi äter mer och mer hel- och halvfabrikat och finprocessad mat. När jag gick min PT-utbildning på PT-school fick vi lära oss att kroppen fungerar så när som exakt som dem gjorde på stenåldern. Just ja... Stenåldern. Vad åt vi då? Antagligen varken en baota portion av något, och definitivt inte en pizza. Jag tror på back to basic och jag tror även på att vi härstammar från olika folkgrupper som baserat sin kost på olika råvaror. Sedan måste man även fråga sig själv - vad tycker jag är gott? Vad mår jag bra av?

Jag hade länge problem med magen, gick givetvis till läkaren som sa att jag hade någon diffus IBS-historia. Jag har provat äta det och inte äta det... Tack var tips från några vänner kom jag till en kinesiolog. Han påstår att vete och gluten är högt inflammatoriskt och dåligt för kroppen. Jag vet bara att min mage blivit helt bra sedan jag tig bort gluten. Jag är även restriktiv med laktos fast märker en klar förbättring av nedbrytsförmåga av just det sedan jag inte längre äter gluten.

Och för den som är intresserad finns det massor med goda alternativ. Tror man dessutom på att hålla ned på kolhydraterna för att hålla sig i form och må bra, med en jämn och låg insulinnivå gör det inget att fetthalten är hög i några av alternativen.