Dieter - högst överskattat

Efter flera år som PT har man testat på och erfarat olika dieter. Banta har aldrigt varit min grej. Mat är till för att avnjutas och inget annat. Men med PT-jobb bör man både ha koll på dieter och veta hur det känns under olika stadier, därför har en hel del olika tokerier passerat i köket här hemma.

Jag har själv en grym PT som heter Leo. The most important thing now is the diet. Sa han under senaste passet. Kolhydratsladda. Just det här med kolhydratsladdning är omdiskuterat och resultaten är högst individuella. Somliga hävdar att de får superkraft och andra de blir plufsiga tunga och gillar det därmed inte alls.

Jag gjorde en rejäl tömning i tisdags med sista tuffa backintervallen innan loppet om en vecka. Sedan dess har knappt en enda kolhydrat ätits. En skvätt mjölk i kaffet har varit den största "boven".

Men idag går det inte längre. Avskyr känslan av att vara världens mest lättirriterade och helt tom i huvudet. Nu får det bli vanlig mat fram till loppet. Med en extra portion pasta på fredag :).

Så mitt tips är kort och gott, gör nyttig god och hälsosam mat till en vana så slipper du känna dig som en dement dam när du kommer på dig själv stå och hänga på någon annan stackars människas vagn på ICA.

Booty-ass

Idag är det fredagsnivå på temat! Hur puffar man upp och fastar till rumpan? Alla tjejers stora utmaning här i livet ;)

Personligen är just ben och rumpan favoritmuskler att träna på gymmet. Antagligen just för att det är så underbart att ha träningsvärk där! Fast och fin, som ni alla mina PT-klienter fått höra. 15 jämfotahopp till, fast och fin!

Gluteus Maximus som denna ljuva kroppsdel fått ära att heta är kroppens största muskel. Den har ett gäng kompisar som även dem formar, lyfter och ger kraft åt sätet. I Hollwyood har en PT, David Kirsch specialiserat sig just på att forma (tjejers) bakdel. Han styr upp, piffar till och sätter den där extra stjärnglansen på modellerna inför Victoria Secrets årliga gala. Jag förstår att det här låter väldigt ytligt och egentligen inte helt rimmar med vad jag står för, så är ett PT-pass med den mannen något av en dröm! Är du nyfiken kan du beställa hem hans bok med den lämplig titeln: Butt Book.

Så hur gör man? I min mening kommer all resultat av träning till stor del bero på vad du stoppar i munnen. Socker och salt i kombination med fet mat kommer inte vara ett framgångsrecept. Sedan måste muskeln belastas! Det finns övningar i det oändliga, men några favoriter är:

- Breda knäböj "sumo" med kick (gör som en knäböj och sparka uppåt åt åt sidan, gult linne)
- Upphopp (röd topp)
- Enbent höftlyft (blått linne)
- Bakåtutfall ( blått linne + steppbräda)
- Utfall med stång (jag i grönt linne)

Gör 15 x 3 och upprepa 3 varv! Är du säker på styrketräning och vill fasta till lite extra, kör då 6-8 x 4 x 3, avsulta med en sprintintervall 30/30 s x 10. Kommer kännas mumma imorgon!

Styrketräning är absolut det bästa för att få sin drömrumpa! Tycker man det är det värsta som finns är det även effektivt att springa backintervaller och att cykla.

Burn baby burn ;)! 

Bilderna är tagna från Womens Health samt fitvillains.tumblr.com

Nyttig mat är äcklig mat

-....åh så du menar att jag ska äta en sån där trist sallad? Nej herregud vem vill leva på det?! Ja okej, ni mina vänner som är totala fantaster av Kilmaninstitutet och på riktigt lever på bara grönsaker, vill kanske det. Men ni är nästintill fridlysta ;).

Att äta nyttigt innebär inte att käka trist mat, utan att bryta mönstret från det man är van att äta sedan man var liten. Jag levde på bröd, pasta och i regel väldigt fettsnål mat. Förutom panpizzan sent på kvällen efter stallet och hönökakorna med hushållsost på förstås. Kött var väll OK men fisk, nej usch ingen höjdare. Sen var det fredagsmys och lördagsgodis.

Så det tar ett litet tag att både acceptera att det man växt upp på inte alltid är den mest näringsriktiga, energigivande och bästa kosten för att man ska må som bäst. Och innan smaklökarna vant sig vid keso istället för mackor känns inte heller helt självklart alla gånger. Sedan har vi även en viss matkultur att ta hänsyn till.

Just nu håller jag på att tömma kroppen på kolhydrater för att kunna ladda upp ordentligt de sista dagarna innan loppet. Mjölk klassas just nu som en kolhydratskälla. 30 g kolisar fick jag i mig igår, inte särskilt mycket vet ni som är insatta. Väldigt strikt under kort tid. Jag är egentligen en riktig matälskare och godisråtta så för att mitt mentala ska orka med ser jag till att äta mat jag verkligen gillar.

Frukost blir omelett, med lite kalkon, basilika och mozzarella. Imorse lyxade jag till det med dessa fantastiska fröbröd från René Voltaire. Dyra men oj så goda! På med mjukost med hjortkött i. Galet gott!

Lunchen igår, matig sallad med permasan, kallrökt lax och pestodressing.

Nu har jag precis smaksatt i mig pannkakor utan en enda kolhydrat gjorda på fiberhusk med kanel på toppen.

Jag lovar dig, nyttig mat är fantastiskt gott och pumpar dig med energi!

Chipsmentalitet!

Jag har oerhört svårt att både respektera och acceptera när någon inte kan ta tag i något som är lite jobbigt nu, för att få ett långsiktigt bra resultat. Det är verkligen UPP TILL DIG att skapa möjligheter, maximera livet, få schyssta resultat och verkligen leva livet. Ingen annan kommer plötsligt knacka dig på axeln och säga -tjena, tänkte uppfylla alla dina drömmar och lite till, här, varsågo!!

Helt ur det blå visar det sig att min chef (jobbar heltid som säljare på en redovisningsbyrå / ekonomi- och bokföringssystemsleverantör) har ett namn för det här. Chipsmentalitet. Kunde itne sagt det bättre själv ;).

Han förklarar det så här:
En elitidrottare köper inte ett SATS-kort för att komma igång med träningen och kännas sig tvingad att gå dit, utan för att skruva på alla parametrar som bara går att skruva på och kunna träna så effektivt som det bara går, kanske i samarbete med en PT. En person med Chipsmentalitet däremot, köper ett SATS-kort i tron av att om man bara köper ett dyrt gymkort måste ju resten lösas per automatik? Men egentligen är man inte beredd att göra det där lilla extra, det obekväma som krävs för att få ett långsiktigt bra resultat. Den mentala uthålligheten är lika med noll.

Som rökning, vissa tycker uppenbarligen att det är väldigt gott just nu, men i det långa loppet är det som vi alla vet allt annat än bra.

Näven i chipspåsen, grymt gott i några sekunder, men hälsoresultatet i det långa loppet är inte direkt kanon.

Så - vad vill du? Och vad gör du för att komma dit? Lägg ner alla eventuella Chipstankar och gör något åt det idag :)!

Lycka till!