Chipsmentalitet!

Jag har oerhört svårt att både respektera och acceptera när någon inte kan ta tag i något som är lite jobbigt nu, för att få ett långsiktigt bra resultat. Det är verkligen UPP TILL DIG att skapa möjligheter, maximera livet, få schyssta resultat och verkligen leva livet. Ingen annan kommer plötsligt knacka dig på axeln och säga -tjena, tänkte uppfylla alla dina drömmar och lite till, här, varsågo!!

Helt ur det blå visar det sig att min chef (jobbar heltid som säljare på en redovisningsbyrå / ekonomi- och bokföringssystemsleverantör) har ett namn för det här. Chipsmentalitet. Kunde itne sagt det bättre själv ;).

Han förklarar det så här:
En elitidrottare köper inte ett SATS-kort för att komma igång med träningen och kännas sig tvingad att gå dit, utan för att skruva på alla parametrar som bara går att skruva på och kunna träna så effektivt som det bara går, kanske i samarbete med en PT. En person med Chipsmentalitet däremot, köper ett SATS-kort i tron av att om man bara köper ett dyrt gymkort måste ju resten lösas per automatik? Men egentligen är man inte beredd att göra det där lilla extra, det obekväma som krävs för att få ett långsiktigt bra resultat. Den mentala uthålligheten är lika med noll.

Som rökning, vissa tycker uppenbarligen att det är väldigt gott just nu, men i det långa loppet är det som vi alla vet allt annat än bra.

Näven i chipspåsen, grymt gott i några sekunder, men hälsoresultatet i det långa loppet är inte direkt kanon.

Så - vad vill du? Och vad gör du för att komma dit? Lägg ner alla eventuella Chipstankar och gör något åt det idag :)!

Lycka till!